Fräkenbottens historia
Torpet Fräkenbotten är beläget vid viken Fräkenbotten i sjön Orlången i Huddinge kommun.
Fräkenbottens torp dyker upp i husförhörslängderna första gången år 1740, men då under namnet Swenlund. Torpet kan vara äldre än så, men det är svårt att få fram en exakt ålder eftersom det är ett glapp i husförhörslängderna. Det var ett dagsverkstorp under Ågesta Gård, vilket betydde att torparna gjorde 2-3 dagsverken per vecka på gården och som kompensation för att de fick bo i torparstugan. 1762 bytte torpet namn till Fräkenbotten.
Under årens lopp finns 19 familjer med ett varierande antal pigor och drängar registrerade som bosatta på torpet.
Det sista torparparet flyttade in 1923. Det var Karl-Erik Andersson, född 1867, och hans hustru Edla, född Hyttling år 1848 och bördig från Örebro län. Innan de kom till Fräkenbotten hade Edla och hennes man varit torpare på Hästhagen, också det ett torp under Ågesta Gård. De bedrev utöver jordbruk även tvätteriverksamhet och som hjälp på gården hade de en dräng som kom att stanna hos Edla i över 50 år. På gården fanns också hästen Flora och två kor. Som de flesta andra som bodde intill någon sjö eller å bedrev alltså Edla tvätteri i liten skala. Det gav ju litet extra kontanter, som det var smått om på den tiden. Varje lördag åkte Edla med drängen vid tömmarna häst och vagn in till söder i Stockholm, för att lämna av ren tvätt och hämta mer smutstvätt.
Edla kallades även för Mor Andersson och var mycket omtyckt i trakten. Namnet kommer från att hon under sitt liv haft 10 egna barn och 16 fosterbarn. En dagstidning träffade henne 1943 då hon fyllde 95 år. I texten i artikeln skrivs bland annat följande: “Hennes sinne för humor är stort och särskilt kommer det fram i hennes tal, som är fullt av ordstäv och roliga reflektioner och aldrig står hon svarslös”.
Karl-Erik Andersson dog i februari 1929, men Edla stannade kvar på torpet fram till 1938.
Edla Andersson dog 1945 och var vid sin död 97 år gammal.
Efter att Edla flyttat från Fräkenbotten 1938 revs det gamla boningshuset av Lennart Hellstedt, dåvarande ägare till Ågesta Gård. Den gamla skorstensstocken bevarades dock och återuppstod i scoutstugan vid Lissma Kvarnsjö. På samma plats lät han dock bygga ett nytt hus, som överensstämde med arbetarstugorna vid Ågesta. Boningshuset som finns på Fräkenbotten idag är alltså inte mer än ca. 70 år gammalt. Ladan/stallet är dock betydligt äldre och härstammar förmodligen från sekelskiftet 1700-1800.
År 1945 köptes Ågesta Gård med alla sina underlydande torp av Stockholms Stad.
Som scoutstuga uthyrdes torpet första gången till St:a Clara scoutkår år 1946. Hyran var då 100 kr per år. På den tiden fanns båt och båthus vilket också ingick i hyran. Ladan inreddes på sent 50-tal, för att ordna bättre möjlighet till övernattning och vistelse inomhus. Rökfånget över eldstaden byggdes 1962 och det nuvarande dasset skänktes 1967 av Domänverket.
År 1969 diskuterades planer på en tillbyggnad av torpet. Kalkyler och skisser fanns, men det blev avslag från fastighetskontoret och planerna lades undan.
År 1977 var sjöboden i så dåligt skick att den revs.
År 1983 börjar förvaltningen av Fräkenbotten delas med Östberga scoutkår och 1987-1990 var även Vårby Gårds scoutkår delaktig i förvaltningen av torpet.
År 1990 ville Clara Jacob – Farsta Strands scoutkår till varje pris bli av med Fräkenbotten och de skrev brev till alla kårer i distriktet och erbjöd ett övertagande hyreskontraktet på torpet. Resultatet blev dock att Clara Jacob – Farsta Strands scoutkår och Kärrtorp – Östberga scoutkår ingick ett avtal om gemensam förvaltning.
År 1992 förekom indikationer på att Stockholms Stad skulle sälja ut Fräkenbotten. Vissa funderingar hur kårerna skulle agera förekom, men någon försäljning blev inte av.
År 1993 lämnade Clara Jacob – Farsta Strands scoutkår över hyreskontraktet för Fräkenbotten till Kärrtorps – Östberga scoutkår.
Texterna om Fräkenbottens historia är från Liselott Magnor Nygrens sidor på Internet om sin släkts historia:
http://www.frakenbotten.blogspot.com
http://www.magnornygren.se
